/
Det är konstigt hur man kan lite på något som är så skört och osäkert som is. Om man tittar lite närmre kan man faktist se flera små brister och ändå står man lugnt kvar och hoppas på att det håller . Hur kan man bli så chockad när det till slut ger vika och spricker, fast man hela tiden hört hur det knakat?
Kommentarer
Trackback
